Idag var första mötet utan Viktoria, och visst kändes det lite spänt och lite trevandes inledningsvis. Och även om Viktoria inte skulle varit nöjd med koncentrations nivån som tidigt sattes på mötet så tycker jag ändå att vi ska vara riktigt stolta över att vi överhuvud taget lyckades ta igenom alla punkterna! Att jag kallar mig själv en översittande narcissistist kommer ifrån punkten i stil med "Allt handlar om Björn... Varför handlar precis allt om Björn? etc, etc, etc." och den blommande ut i en diskussion där jag verkligen öppnade mig och riktigt drog ut mina dolda, lite skrämmande sidor. Jag hade brutit mot de heligaste av hörnstenar inom vår värmhjärtade organisation och för det kände jag stor ånger och i nästan en timme gick mötet över till något som kunde liknas vid en biktning. Och trots att Viktorias stand-in fick grädde av mig kändes det som att även han/hon/den/det verkade dela Malins & AK's perspektiv.

Nu har jag lovat mig själv att jag verkligen ska bli en godare kamrat och kanske bli det Malin och AK varit för mig, dvs den där mustiga klippan som står där med öppna armar när man gråtandes vänder sig om i den där känslomässiga berg-och-dalbanan!

Tack för mig /Björn af ledsen-i-ögat ;(